Livet.
Jag har så mycket jag vill säga. Jag vill bara ösa ur mig allt jag känner. Jag vill bara berätta allt för alla. Jag vill bara att alla ska förstå. Kan man vara lycklig men ändå så jävla ledsen så det gör ont i varenda muskel? Att gå till skolan helt svullen runt ögonen för att man gråtit så mycket är inte roligt. Att ingen vågar prata med en för man ser ut att gå sönder vilken sekund som helst är inte heller roligt. Jag ska inte säga att det inte har blivit bättre för det har det. Jag är inte rädd längre, jag är lättad. Ibland gråter jag av lättnad. Är trött på att gråta. Men allt kommer bli bättre nu. Det säger alla. Fast tror jag på det? Jag vet inte. Jag vet inget om jag ska vara ärlig. Jag hoppas. Hoppas så jävla mycket att det känns som att hjärtat ska spricka!
Oavsett vad som händer så älskar jag dig mer än livet!